ÄLVAR & FORSAR

4.1 FISKVÄGAR OCH VANDRINGSHINDER

Enligt Havs- och vattenmyndigheten (2020) är fungerande fiskvägar en av de viktigaste åtgärderna för att återskapa fria vandringsvägar för lax och öring i hårt reglerade älvar. EU:s vattendirektiv (EU-kommissionen, 2019) understryker att medlemsstaterna ska säkra god ekologisk status i vattenförekomster, inklusive passager för fisk. Med Vattenkraftens Miljöfond kan dessa investeringar genomföras utan att äventyra elproduktionen, samtidigt som vandrande arter återfår tillgång till sina lek- och uppväxtområden.

Enligt Älvräddarna (2021) finns många föråldrade kvarndammar och små kraftverksdammar runtom i Sverige som inte längre fyller sin ursprungliga funktion. Forskning från SLU Aqua (2020) visar att när onödiga dammar rivs kan fiskbestånd och biologisk mångfald i forssträckor snabbt återhämta sig. En nationell inventering gör det möjligt att prioritera rivningar i områden där den ekologiska vinsten blir störst, till exempel där lax- och öringbestånd har störst potential att sprida sig.

4.2 MILJÖANPASSAD REGLERING OCH UTFASE AV SMÅSKALIGA ANLÄGGNINGAR

Enligt Vattenkraftens Miljöfond (2021) kan upp emot 10–15 % av Sveriges småskaliga vattenkraftverk klassas som lågproducerande men med stor ekologisk påverkan. Genom en nationell utfasningsplan – där man erbjuder ekonomiskt stöd och samråder med lokalsamhällen – kan dessa kraftverk avvecklas eller byggas om till minimal miljöpåverkan. SLU Aqua (2019) konstaterar att detta ofta är den mest kostnadseffektiva åtgärden för att återställa fria forsmiljöer i mindre älvar och biflöden.

Havs- och vattenmyndigheten (2020) betonar att minimitappning är en nyckelåtgärd för att undvika torrlagda forssträckor och bevara biologisk mångfald i reglerade älvar. Studier från SLU Aqua (2018) visar att stabila basflöden förbättrar överlevnaden för både ungfisk och sällsynta bottendjur. Genom att införa minimitappning via miljötillstånd kan Sverige kombinera vattenkraftens energiproduktion med en långt mer ekologiskt hållbar älvmiljö.

3. RESTAURERING OCH FINANSIERING

Naturvårdsverket (2020) konstaterar att hundratals mil älvsträckor fortfarande är flottningsrensade, vilket minskar forsarnas biologiska mångfald och sportfiskets potential. Genom en nationell fond, där vattenkraftsbolagen bidrar utifrån principen om miljöanpassning, kan projekt för återföring av stenblock, lekgrus och kantvegetation genomföras mer effektivt. Havs- och vattenmyndigheten (2019) menar att sådana satsningar gynnar både sportfisketurism och restaureringen av älvars ekosystem.

Enligt SLU Aqua (2020) kan bestånden av lax och öring öka markant om deras lekplatser återställs med rätt slags grus och block. Samtidigt förbättras forsens ekosystemtjänster och sportfiskets attraktivitet. Staten bör därför öronmärka särskilda bidrag till älvrestaurering, inriktade på återföring av lekgrus, stenblock och naturlig kantvegetation. När sportfisket stärks kan lokalsamhällen också få nya inkomstkällor.

Enligt Riksantikvarieämbetet (2020) kan forna flottningsleder och kvarnruiner längs älvar utgöra viktiga kulturmiljöer som berättar om historisk brukning av vattenkraft. Samtidigt visar SLU Aqua (2019) att dammrivning och kantzonsrestaurering ofta behövs för att återställa naturliga flöden och fiskvandring. Genom att inkludera kulturmiljöfrågorna vid planering av älvrestaurering, och inrätta en samverkansmodell mellan naturvård och kulturvård, kan vi förena ekologisk förbättring och kulturhistoriskt bevarande.

4. EKOTURISM OCH UTVECKLING

Tillväxtverket (2020) uppskattar att naturturismen i fors- och älvmiljöer har stor tillväxtpotential om den är hållbart utformad. Forspaddling och sportfiske kan samexistera med bevarade forsmiljöer, om man skyddar lekplatser för fisk och begränsar slitage på stränderna. Genom statligt stöd till kommuner och regioner kan man utveckla infrastruktur för ekoturism – såsom säkra rastplatser och guidningscenter – vilket gynnar både den lokala ekonomin och den biologiska mångfalden (Havs- och vattenmyndigheten, 2019).

Flera projekt, t.ex. i Vindelälven, visar att lokalsamhällen kan främja både vattenkraftsproduktion och ekoturism genom tydliga överenskommelser om vattenflöden, säsongsanpassningar och försäkring av fria forssträckor (SLU Aqua, 2021). En samordnad planering där kraftbolagen, kommuner och föreningar samarbetar kan ge fler intäktskällor till regionen och samtidigt skydda älvarnas biologiska värden, enligt Havs- och vattenmyndigheten (2020).